3 åring bortskänkes?
Jag inbillar mig att Nathalii är ganska väluppfostrad. Hon säger alltid tack för maten och frågar om hon får gå från bordet. Hon är snäll med sina kompisar och slåss eller bråkar aldrig. Hon är underbar att ha med sig i affärer osv då hon aldrig springer iväg och lyssnar snällt på vad man säger. Hon är en lugn och snäll tjej som gillar att busa men ändå kan lyssna och lätt ser vart gränsen går. Hon är dessutom väldigt självgående och framåt.
MEN!
Hon är också väldigt bestämd och vet precis vad hon vill.
Ger man henne lillfingret så sliter hon av en hela armen.
Bär man henne upp för trappan en gång så kommer hon skrika och bråka om det i 2 veckor efteråt.
Man måste vara konsekvent.
Håller man sig bara till vad som är sagt så flyter det på fint, men om man inte orkar vara bestämd och hålla på reglerna nån gång så kommer man få sota för det sen.
Just nu är hon inne i en riktig utvecklingsfas och det händer väldigt mycket för henne.
Dessutom så gnäller hon, jag haaatar ungar som gnäller. Det kryper rakt under huden på mig och suddar ut allt tålamod. Jag ser mig själv växa 2 meter, få horn och med demonisk röst gorma " VAD?? Vad vill du? Säg vad det är å sluta GNÄLL!!!!"
Mitt alterego efter en gnällattack. ;)
Det gör jag ju givetvis inte, men ibland är det tufft att vara lugn och pedagogisk när allt man får tillbaka är pip och gnäll.
Båda mina barn har mycket vilja, men det tycker jag är bra. Visst, man får lite mer att jobba med men i slutändan så är det bra att veta vad man vill här i livet. Att våga ta för sig är bra, sen är det upp till oss att lära ut gränser för hur mkt man får ta för sig. =)
Kommentarer
Trackback
