MödraVårdCentralen.
Fick gå på labb innan och blev totalt tömd på blod (jag överdriver inte, inte alls :P) sen fick jag det hemska sticket i fingret med den hemska lilla knapp-stickar mojjängen. Den här gången hade jag bra blodsocker, så jag slapp bli bannad. :P Hela förra graviditeten hade jag "svält-blodsocker" eftersom jag aldrig äter på dagarna (har svårt för att få i mig mat på dagarna så det blir oftast bara middag för mig) så jag blev alltid lite uppläxad av barnmorskan för att jag inte åt. Men idag hade jag förberett mig igenom att äta lunch OCH dricka trocadero. =D
Kissa i mugg skull jag också göra, en sisådär 10 droppar lyckades jag klämma fram men det räckte iallafall till. =)
Aja, gjorde väl inte så värst mycket mer än att svara på frågor och gå igenom förra graviditen och förlossningen.
Poängen är att allt var bra.
Nu ser vi fram emot ultraljudet den 11 feb, ska bli spännande och se om vi får veta könet den här gången också.
Tjing!
Trötter.
Hoppas bara jag kan somna. =)
Goder morgon.
Är så otroligt irriterande torr i munnen, tror det beror på graviditeten. Det är så illa att jag knappt kan sova, ligger bara och smaskar och vrider och vänder mig och stör mig på den irriterande känslan.
Sen så blir det ju ännu värre pga förkylningen då jag måste andas igenom munnen typ dygnet runt.
Ska ringa mvc på måndag och höra om det finns nått man kan göra åt det hela.
Förkylningen går åt rätt håll iaf och jag känner mig lite kryare, så pass kry att jag kunde låta Tonny få sovmorgon idag. Känns skönt då det varit mycket sjuka för min del den sista tiden.
Ska göra frukost på sängen åt honom sen när han ska kliva upp, eller det blir kanske snarare brunch eller lunch på sängen. :P
Nä nu snackar jag bara en massa skit, bästa att lägga ner. =)
(Kunde inte ladda upp några bilder igår eftersom blogg.se strulade så mycket, fixar det idag istället)
Hjälp!
Älskling var och handlade lite mjölk och halstabletter och sånt tidigare ikväll, och nu kom jag på vad jag glömde säga åt honom att köpa.
TE!
Mitt älskade favorit-te!
Icas ekologiska havtorn/björnbär.
Nu får jag nöja mig med nått annat half-ass te till jag lyckats ta mig till affären imorron. *suck*
Och vet ni nått mer tragiskt? Blogg.se slänger ut mig hela tiden och raderar det jag skrivit, en enda gång till och ni kommer aldrig få läsa det här; stackars, stackars er! ;)
(Den här gången var jag smart och kopierade texten ifall att det skulle bli strul, vilket det såklart blev. Men nu, 4 timmar senare, så funkar det uppenbarligen! :P )
Lördags eftermiddag.
Nu sitter vi och mumsar lite lördagsgodis (Zoo, älskade zoo :P ) och kollar på Nacho Libre på 4:an. Nathalii står och duttar på tv:n med en plast-konservburk så att man bara ser lite lagom av filmen. =)
Min näsa ser förjävlig ut då den börjat flagna sådär vidrigt pga allt snytande, stackars, stackars lilla Emma! ;)
Annars så känner jag mig helt ok, inte sådär döende som tidigare idag; skönt.
Har inte så mkt mer att rapportera, återkommer kanske lite senare med några bilder. =)
Levande död.
Idag fick man sovmorgon, igen. :P
Tonny skämmer bort mig totalt när det gäller sovmornar, hoppas verkligen att jag mår såpass att jag kan låta honom få sova ut ordentligrt imorron.
Tonny har gått upp för att lägga Nathalii en stund och jag sitter uppkrupen i soffan med min 3:e kopp te med honung. Underverk för en ledsen hals!
Har åkt på en ordentlig dunderförkylning och snoret har täppt igen hela min såkallade näsa, med såkallade näsa menar jag såklart min röda, svullna grejj mitt i fejjan som är täckt med vit, tjock salva. :P
Sexigt? Yas ma´m!
Idomin är faktiskt himmelskt på min stackars söndersnorade näsa, även om Tonny skrattade åt mig när jag kom ner i morse. :P
Annars så är det en mysig innedag som står på schemat, har en del nya filmer som ska kollas igenom så vi klarar oss nog utan att gå ut igenom dörren idag. =)
Vila i frid, min älskade lilla Devve!
Kvinnan med den stora gården som bedyrade att han skulle få bo kvar i resten av sitt liv och att han var så underbar men däremot sköt upp betalningen hela tiden pga diverse konstiga anledningar lämnade tillbaka honom.
En dag får jag ett sms där det står. " Vi tänker komma tillbaka med hunden, åker från Kramfors nu."
Jag blev helt chockad och jätteledsen, ringde upp och frågade vad som hände och dom sa typ "Hunden e ju galen, vi kan inte ha kvar honom."
Jag: " Men ni har ju varit så nöjda och allt har ju fungerat så himla bra?"
Han: " Jo men vår tik har börjat löpa och han blir ju helt knäpp, vi kan inte ha kvar honom!"
Jag: " Men det borde ni väl ha tänkt på innan, ni fattar väl att an okastrerad hane som aldrig varit uppi tikar förr blir stressad av en löptik."
Han: " Vi åker nu!"
Jag hade ju slutat med mina mediciner när han flyttade pga att jag helst inte ska ta dom när jag är gravid (jag är allergisk mot hundar och har astma, men med mediciner så har det funkat bra med Devon) så jag kunde ju inte ens ta hem honom utan att bli jättesjuk, sen så låg jag ju och kräktes hela dagarna och kunde knappt ta hand om mig själv och Nathalii.
Jag blir fruktansvärt ledsen och rädd för att vi ska måsta ta bort honom. Min underbara bror rycker in och låter Devon bo där tills vidare, vilket känns otroligt skönt då Danne bor i lägenheten inunder mig.
Säljgrejjen fortsätter och var och varannan människa här i stan kämpar för att hitta ett hem åt vår älskade hund.
Precis innan jul så bestämmer sig Danne för att behålla Devon, vi blir alla glada och lättade.
På julafton blir Devon dålig.
Dagarna går och han blir allt sämre.
Han verkar deprimerad, kräks galla hela tiden, äter inget, dricker knappt, kan knappt gå, har kramper i bakdelen, och orkar knappt resa sig upp.
Han börjar kissa blod och bajsa slemmigt blod och dessutom lukta fruktansvärt illa, någon blandning av kiss och kemikalier.
Vi misstänker urinförgiftning till följd av njursvikt vilket leder till en plågsam död.
Det finns inga tider för kontroll hos veterinären och det är uppenbart att Devon lider, en avlivning tar långt ifrån lika lång tid och dom lyckas klämma in oss på morgonen.
På morgonen dagen innan nyårsafton så kommer mamma och Ellen hit och passar Nathalii som fortfarande ligger och sover medans pappa skjutsar mig, Tonny och Devon till veterinären då Devon inte kan gå själv och är på tok för tung och stor för att bära hela vägen.
Jag är otroligt ledsen men försöker vara osjälvisk och tänka på honom. Alla som ser honom förstår att det inte finns något vi kan göra och att vänta över nyår på en tid för provtagning m.m är rent djurplågeri.
Vi kommer fram och Devon lunkar sakta in, han som älskar att gå till vetrinären och brukar bli helt galet sprallig när vi kommer dit lägger sig nu istället mitt på golvet och suckar tungt. Det kommer och går hundar men Devon orkar inte ens titta på dom.
Det är otroligt smärtsamt att se min livsglada, spralliga, vackra hund ligga där som en gammal, gammal hund, sliten och utmattad. Smutsig och nerkissad med kräkfläckar på benen och blödande sår i munnen, han har avmagrat kraftigt och ser så hjälplös och uppgiven ut.
Hans glödande ögon är nu matta och livlösa, det syns att han har ont och jag kan inte hålla tillbaka tårarna längre.
Vi går in till ett avskillt rum där vi på nått sätt lyckas få upp Devon på en brits med en mysig pläd.
Han sucker tungt och låter sitt stora tunga huvud falla över kanten. Han ser död ut trots att han inte ens fått lugnande än.
Vetrinären kommer in i det lugna, tysta rummet där bara våra snyftningar och Devons rossliga andning hörs.
Vår underbara prick ligger nu på golvet då Tonny hjälpt honom ner från den lilla britsen så att han ska kunna ligga ordentligt.
Vetrinären klappar om honom lite och ger honom sen lite lugnande, han tittar inte ens upp för att se vem som kom in.
Vi får vara ensamma med honom en stund och tårarna sprutar okontrollerat medans vi klappar om honom och beträttar vilken fin hund han är och att vi älskar honom.
Efter en stund så kommer vetrinären in igen, hon ger honom 2 stora sprutor med sövningsmedel och Devons hjärta slår allt långsammare och andningen blir tyngre och tyngre.
Jag stryker honom över huvudet medans mina tårar blöter ner hans vita päls.
Vetrinären konstaterar att hans hjärta slutat slå och lämnar oss med honom så att vi ska få ta farväl.
Devon ser fridfull och harmonisk ut, smärtan i hans ögon är borta och hela hans kropp utstrålar ett lugn som ger mig känslan av att jag gjort rätt, trots mina egoistiska tvivel.
Jag håller hans stora livlösa tass i handen och viskar en sista gång i hans öra att jag älskar honom.
Vi lämnar hans kropp där, livlös på golvet med tända ljus runt omkring; Men Tonny och jag är säkra på att Devon redan springer på vackra ängar och igenom stora skogar, han leker med sin kompis Ixon som väntat på honom i himmlen. Han slipper ha ont, han slipper lida; Vi gjorde rätt.
Du var en ängel på jorden, men du var oss bara till låns.
Tack för tiden vi fick ha dig hos oss och för alla vackra minnen du lämnat efter dig.
Vi älskar dig, vår fina, fina hund!
Tjobacko!
Läääängesen jag skrev nu men det har varit mycket den sista tiden.
Här kommer en kortfattad liten uppdatering.
*Angående bebis i magen så mår jag fortfarande illa, men mest på mornarna och inte lika kraftigt som tidigare. Igår kände jag första sprattlet i magen och för övrigt så växer magen som tusan.Den 11 feb ska vi på ultraljud och då hoppas vi få reda på att det är en frisk och välmående bebis som bor där inne men även om det är en liten flicka eller pojke. jag är 100 på att det är en tjej, Tonny tror mer på en kille. :P
Jag är nu i vi 16, och beräknad födelse är den 8 Juli.
*Nathalii växer sakta men säkert och lär sig nya saker varje dag. Veckans grej är att slå på ugnen, spisen och diskmaskinen 7511 miljoner gånger om dagen. :P Hon är verkligen min ögonsten som får dagarna att stråla och hjälper mig att orka igenom jobbiga dagar.
*När det gäller Devon så är det en lååång historia som jag tar i ett senare inlägg. Tycker att det är väldigt jobbigt att prata om men jag ska försöka få ihop en lite förklaring för er som inte vet vad som hänt.
*Vi har även firat jul hemma hos mamma och pappa och det var lungt och skönt. Vi fick alla fina presenter och åt god mat. En härlig julafton med mycket mys.
*Nyår firade vi här hemma med Therese, Joar och Eira. Vi tog det lungt ungarna levde rövare. =)
Skönt att inte stressa runt på fester som aldrig blir så som man trodde och att bara vara hemma med familjen och goda vänner istället.
I övrigt så har allt flytit på ganska bra och nu är det vardag med jobb och allt vad det innebär som gäller.
Hoppas alla haft en fin jul och en härlig ledighet.
Vill även passa på att tacka alla som grattat till graviditeten och alla som hjälpt till på olika vis gällande Devon.
Ni är änglar allihopa, tack!
