Stackars Devon utsatt för min tristess.
(han är 8 månader och det var under våra singeldagar på Östanbäcken)
(tänk va fort tiden går när man har roligt)

Jag skrev ju ett aningens irriterat inlägg för några dagar sedan om Devons överflöd av hår som han
så snällt delar med sig av till resten av familjen.
Jag bad om tips och råd och tiggde på mina bara knän efter en lösning så att vår högt älskade prick
skulle kunna stanna kvar med skinet i behåll.

Inga tips kom in!
Fy å skam på det!

Men, helt plötsligt så var vårt golv rent och fint.
Dammsugaren är sedan många dagar parkerad i städskrubben och moppen är på semester på samma resort.
Golvet är fint, strumporna är hårfria (aja, nu överdriver jag kanske liite) och Devon ser nöjdare ut än någonsin.
Vad är det som händer i det Ågrenska hemmet?

Har vi fått en osynlig städhjälp?
Har Devon lär sig dammsuga?
Eller...
Har han hört hoten om flytt och tjurhåller nu på sina värdefulla hårstrån?
Jag chansar på det sistnämnda, fast egentligen bryr jag mig inte så värst mycket.
Jag är mest glad över att vårt hot, har rådit bot!