Av bara farten dessutom!
Jag hatar verkligen lögner och blir snorförbannad om jag kommer på nån med att ljuga för mig.
Själv ljuger jag aldrig...om det inte är Tonny som ringer och frågar om jag är vaken, för då ljuger jag nog nästan alltid. =)
Nä men jag försöker verkligen att aldrig ljuga även om det svider som fan att säga sanningen ibland, för i längden så svider det oftast mer att ljuga.

Idag ljög jag iallafall som en häst utan att ens tänka på det. Det bara flög ur munnen på mig utan att jag märkte det! =O
Jag skulle ju till MVC idag men ville absolut inte gå...
Så jag tar mod till mig och ringer till barnmorskan och tänkte säga att jag inte ville gå och därför inte heller tänkte göra det, bums och basta!
Så kommer jag fram till telefonsvararen och säger glatt: "Hej Marianne det är Emma Ågren, jag skulle komma på efterkontoll hos dig idag men jag har fått mens idag så det går inte. Men du kan väl ringa mig sen så kan vi boka en ny tid!" Klick!

Öhhhh??Vad hände nu?
Var kom det där ifrån?
Ljög jag nu och varför?
Är jag så jävla feg så att min mun automatiskt ljuger när jag ska säga nått som är jobbigt?

Fyy på mig! Hur ska jag rädda mig ur det här nu då? Låtsas avlida hastigt och sen flytta till en annan stad?
Måste fundera ut en bra lösning på problemet, för jag kan ju inte gärna ringa upp och säga att jag råkade ljuga men att det inte var meningen?


Nä..nu stoppar jag huvudet i sanden och går på en prommenad istället (och skäms över mig själv).