...måste ju berätta!
Imorgon flyttar Bam till sina nya fodervärdar!
Jag har hittat världens gulligaste tjej och hennes kille, dom är upp över öronen kära i Bam och jag verkligen hoppas att det är hos dom han ska bo i resten av sitt liv.
På torsdag kväll kommer dom och hämtar min lille skrutt och det känns både jobbigt och skönt.
Jobbigt att skiljas från sin fluffige lille vän och skönt att slippa bråken, stressen och buset.
Det blir nog bra det här, det tror jag verkligen.
Sen att dom bara bor 5 minuter bort från oss gör ju inte saken sämre.

Undrar hur lång tid det dröjjer innan dom inser att han egentligen är en apa och ingen liten hund. =P

Jag har en köpare till Bamsan på G, dom verkar helvettiga och jag fick en bra känsla när jag pratade med mamman i familjen.
Hoppas nu att dom inte drar sig ur eller visar sig vara vettvillingar.

Mina änglar Danne & Anna förbarmade sig över Devon så nu är det lugn och ro här och inget fajtande i hallen eller skällande i vardagsrummet.
Nu gäller det bara att välja ut en bra köpare som jag tror att Bam kommer få ett bra liv hos så är allt som vanligt här igen.
Lugn och ro, en mamma, en pappa, en dotter och ett prickigt dreggel-monster. =)

Tack! iallafall!

Vi håller på och letar ett nytt hem till Bamsan, och det är JÄTTEMÅNGA som har hört av sig så det är egentligen bara att välja och vraka.
Det är en familj som ska komma och kolla på honom iallafall, men dom skulle ringt i förrgår och sagt när dom kan komma men dom har fortfarande inte ringt. Så jävla irriterande då jag har massor med andra människor som så himla gärna vill komma och träffa honom.
Iallafall så är det synd om Bam.
Devon är på honom hela tiden och lille B får aldrig vara ifred.
Nu har han fått sig en rejäl smäll så hans öga är helt svullet. Igår var det
helt igen men nu är det myyycket bättre.
Stackar liten...
Har försökt hitta nån som kan ta Devon tills Bam har flyttat men det har visat sig vara lika svårt som vanligt.
Ska fråga Anna och Danne om dom kan annars så får jag helt enkelt annonsera efter nån utomstående, men det känns faktiskt helt fruktansvärt att man ska behöva göra det.
Jaja, jag hoppas iallafall att det löser sig så att Bam kan få ta det lungt och slippa Devon sina sista dagar här hos oss.

Ina kände att hon inte vill ha hund ännu, utan kanske om 1 år eller så. Och så länge tänker jag verkligen inte ha kvar honom!
Iallafall så är det många som mailat, både bra och dåliga. Synd bara att alla bor så långt bort.
MEN..
Nyss så ringde det en kvinna som verkade perfekt, iallafall för Bam menar jag. Och dom bodde i S-vall.
Funderar på att ringa upp henne och be dom komma hit och hälsa på lilleB och se om dom trivs ihop.
Tror nog jag ska göra det...
Återkommer sen.

Nu är Bam ute på prommis med Amanda och Ina (Amandas mamma).
Bam ska försöka flörta in sig hos Ina så att hon vill köpa honom.
Hon vill ju ha en lugn hund och när Bam varit där så har han inte direkt visat sig från sin lugnaste sida då Devon också varit med och tillsammans har dom plöjt huset!
Nu ska dom iallafall gå en liten prommis och se om dom trivs ihop.
Det vore ju en gudomlig lösning för vår del men vi får se hur det går. Jag har inte allt för höga förväntningar.
Nu ska vi tralla ut i snön med Devon och Nathalii och gå och handla blöjjor.

Tjingepling!

(samma dag som han åkte till skorptanten)

Lille B har alltså intagit fort Skafte igen.
Den gamle skorpan som tagit sig an honom va lite skruvad alt. senil så han fick en enkel resa hem igen.
Han är lugn och fin och allt flyter på...not!
Närå, han är jättesnäll men Devon tar knäcken på mig. så fort Bam kom in igenom dörren så blev Dev kaxig unghingst igen istället för den behaglige farbror han varit den senaste veckan.
Det ska knuffas och puffas och springas och studsas, det busas, böcklas och tacklas.
Bam är less, jag är less, Tonny är less, och Nathalii...är väl kanske rätt obrydd men va fan, hon är säkert också less.
Har en idé om hur detta ska lösas, hoppas det går vägen.
Allt jag vill är att Bam ska få komma någonstans där han får lite lugn och ro och inte måste gömma sig för Dunderklumpen Devon hela tiden.
Alla mår bäst av att han flyttar, men mest han själv skulle jag tro.
Tråkigt men sant.
Återkommer till det ämnet när jag klurat ut en lösning.

Tjing!

Härromdan så var jag ute på prommis med Devon och Nathalii i det fina vintervädret. Helt plötsligt så tvärnitade Devve och började skutta på stället och pipa.
Då såg jag att det satt en ekorre på stammen på ett träd typ 1 m framför Devon, den bara satt där och spanade på oss med världens största boll av mossa i munnen.
Sen kilade den upp i trädkronan och satt där och tittade, Devon tyckte att den var superintressant och jag var snabb att fota med kameran.
Alla som körde förbi med bil lär ju undrat vad vi var för sorts knäppa naturfantaster. =)
Här har ni en lite småsuddig bild på farbror Ekorre!

Och lyckliga Devon såklart.