Måste tillägga...

..att min älskade lilla dotter just nu står på en stol och tittar ut igenom fönstret. Hon står knäpptyst och vinkar försiktigt till fåglarna på gården. Hon har stått så lääänge nu...

Underbara fina lilla barn!
Tänk vad glad jag blir över att få se ditt vanliga jag igen, mitt i allt skrik och bråk.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0