Nathalii är inne i nån utvecklingsfas just nu och det tar verkligen knäcken på mig.
Hon skriker och gråter för allt. Hon vill bara bli buren på hela dagarna och skriker som en stucken gris om man sätter ner henne. Hon sliter och drar i allt som hon får tag i och klättrar upp överallt, ingenting är för högt upp för henne. En stol och lite klättring fixar även dom mest svårnådda sakerna.

På nätterna sover hon i våran säng då hon har fått sån fruktansvärd eksem över halva kroppen som gör att hon sover väldigt oroligt. Hon vaknar och gråter, kliar sig, ska klä av sig alla kläderna och blöjan. Och inte allt för sällan så vaknar hon vid 2-3 nån gång och ska krypa ur sängen och leka och tända lampan och gud vet vad, då kan hon vara vaken till 6-7 på morgonen för att sedan vakna kl. 8 igen och kliva upp.

Tonny tar aldrig henne på nätterna och nu har jag inte fått sova en enda hel natt på 2 år. Börjar bli less på att ligga och trängas i sängen, less på att aldrig få sova och less på allt skrik och grin.

Sen att graviditeten är så otroligt jobbig gör abslout inte saken bättre. Jag har alla möjliga åkommor och problem, det enda jag sluppit är hemorojder tror jag (men tack gode gud för det).
Jag är sjuk hela jävla tiden och så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har järnbrist och måste hämta ut medicin men fast det gått över 2 månader sen min barnmorska sa åt mig att ögonaböj gå och köpa dom jäkla tabletterna så har jag fortfarande inte lyckats ta mig ner på apoteket då jag fan är sjuk jämnt.

Och skulle Nathalii mot förmodan sova hyffsat nån natt så måste jag ändå upp och kissa 711 miljoner gånger och bebisen sparkar så mycket att jag vill kräkas ner mig själv på nätterna. På dagarna däremot så rör han sig inte ett dugg.

Jag pinar på så gott det går och vissa dagar har jag struttat runt med en spyhink under armen hela dagen, laga mat och städa och fixa samtidigt som jag spyr, mysigt utav bara den. För gud förbjude att Tonny är hemma och tar hand om sin dotter när jag kryper på knäna i Nuttes magsjukeskitor och mina egna spyor, för han kan ju verkligen inte vara borta från jobbet. *suck*
Och dom få gånger han varit hemma så får han mig bara att få så dåligt samvete och känna mig hemsk för att jag inte klarar av att ta hand om Nathalii fast jag är sjuk. Eller så blir han sjuk och det slutar med att jag tar hand om Nathalii och städar och fixar medans han ligger på soffan och sover...

Nä fyy va less jag är nu. Skulle behöva få sova lite, eller åtminstonde få ta en dusch ensam eller kanske kunna skita ifred, helst utan stress och dåligt samvete. :P


Jag skulle kunna mala på i timmar om det här, men jag tror jag ger mig nu. Nathalii börjar tröttna på filmen och dessutom så är det lunchdags för hennes del nu.