Jupp, jag har överlevt 2 veckors helvetessjuka och börjar nu känna mig som en människa igen.
först var det The flu from hell som regerade min kropp, den delade jag även med mig av till alla mina nära och kära, generös som man är.
Det värsta med det hela var nog att Tonny var kvar i Malmö när vi kom hem från sthlm, och det var då jag blev som sjukast. Danne hjälpte mig med Devon så mycket han kunde och Anna kom upp och tog Nutte i nån timme en morgon så att jag fick vila lite, men sen fick jag klara mig själv för Anna började bli lite dålig hon med.
När Tonny väl kom hem så började jag känna mig aningens bättre, samtidigt som en ny, lite mer mystisk sjuka började ta vid. (och de e nu det börjar bli lite nasty, så om man e kräsen kan man ju klappa ihop datorn nu)

Det började med att jag fick ont i magen varje gång jag åt, sen fick jag även ont när jag drack, och efter ett tag så hade jag konstant ont.
Dagen efter första känningen så skiter jag typ niagarafallen om jag så mycket som tänker på att dricka lite vatten. Allting rinner rakt igenom mig och så fort jag dricker minstaste lilla droppe eller ännu värre; äter (!) så får jag sånna extrema smärtor i magen att jag ligger och vrider och vänder mig medans tårarna sprutar.
Ganska komiskt såhär i efterhand men det var verkligen inte roligt då, om jag fick i mig 2 teskedar vatten så fick jag springa på toaletten bara några få minuter senare. Helt sjukt.

Nog om vattenskitandet.
Efter några dagar utan vatten så mår man verkligen inte bra kan jag säga, yrsel, svimmningskänslor och illamående i stora portioner var bara några mumsbitar man fick på köpet så att säga.

Aja, hur som helst så är jag på bättringsvägen nu och kan dricka som normalt och även äta lite grann.


Så nu vet ni varför jag inte ägnat någon tid åt er, kära vänner (och ovänner)!
Det här inlägget blev så långt och jag måste verkligen sova, så den lovade uppdateringen kommer imorron.


Kräm