Mitt tålamod när det gäller Nathalii är enormt.
Men nu har det grinats konstant i lite över en vecka och mitt tålamod tryter.
Jag vet inte om det är en utvecklingsfas eller bara en trotsig peridod men hur som helst så driver hon mig från  vettet.

Någre ex.
Hon får inte upp dörren, hon lägger sig raklång på golvet och gråter.
Hon vill ha nått som hon inte får, hon lägger sig raklång på golvet och gråter.
Hon vill ha nått som hon inte når, hon lägger sig raklång på golvet och gråter.
Hon lyckas inte få på dockan kläderna på första försöket, hon lägger sig raklång på golvet och gråter.
Jag lyfter inte upp henne i stolen på 0,001 sec, hon lägger sig raklång på golvet och gråter.
Devon flyttar inte på sig när hon ska gå precis rakt över honom, hon lägger sig raklång på golvet och gråter.
Hon får inte ner väskan från kroken, hon lägger sig raklång på golvet och gråter.

Jag har seriöst aldrig hört en unge gråta så mycket i hela mitt liv, JAG BLIR GALEN!

Tänder eller annan smärta kan vi iaf utesluta då jag gett henne alvedon men det inte hjälper ett skit.
Skulle gissa att det beror på att hon vill mer än hon kan just nu och blir frustrerad...

Jag blir också frustrerad.