Jag och Tonny har en evig kamp här hemma om hur många barn vi ska ha, han säger max 3, jag säger minst 6! =)
Egentligen så får väl framtiden utvisa vad som sker, men sen jag fick Nathalii så har jag varit hel-inne på att få många barn.

Så till saken, jag hade en konstig dröm inatt. (som vanligt då med andra ord)
Vi skulle resa bort, vart vet jag inte men vi var väldigt förväntansfulla och väskorna var väl packade. Vi bodde i vår gamla lägenhet på Köpmangatan och skulle iväg till buss-stationen, men på vägen dit så hände någonting, förmodligen så hade jag glömt något viktigt och vi var tvungna att vända om hem igen och skulle därmed missa bussen.
Vi blev jätteledsna och besvikna.
Men, jag kom på att vi skulle ringa mamma och kolla om hon kunde köra, vilket hon kunde.

Här händer det något konstigt, Tonny har åkt en bit med bussen men står nu längs med E4:an och väntar på att bli upplockad av oss, varför vet jag inte.
Vi far förbi honom på en annan väg som ligger bredvid, och ser då hur en bil kommer i fruktansvärt hög fart och klipper Tonny i ett naffs.
Han flyger som en liten trasa i luften och jag inser att han aldrig kan ha överlevt det där.
Jag blir panikslagen och börjar skrika att mamma ska vända om, hon gör som jag säger men när vi kommer fram så har ambulansen redan hämtat honom.
Vi kör till sjukhuset och störtar in där och börjar leta efter honom.
När jag väl hittat honom så är det jag som ligger i sjukhus-sängen helt plötsligt.
Jag ska tydligen föda barn och jag blir väldigt förvirrad, men gör som dom säger och börjar föda barn; bara sådär. =)
Ut kommer unge efter unge, och jag försöker räkna men tappar bort mig hela tiden eftersom det bara kommer fler och fler bebisar.
När jag är klar så inser jag att vi nu inte bara har 1 barn längre, utan 13!
12 bebisar födde jag fram och det var inge vidare konstigt med det. Alla var nöjda och glada och jag fick en klapp på axeln innan det var dags att åka hem..

Där luddade drömmen till sig ytterligare så den delen lämnar jag.

Men iallafall, 12(!) bebisar, det kanske var aningens mer än vad jag tänkt mig. På en gång dessutom! =)
Undrar vad min hjärna ville med den drömmen då?